Idag är ingen vanlig dag...

Nej för idag är min 25-års dag.. *trallala*

Tusen tack alla underbart vackra och goa människor som har gratulerat mig hittills! Jag blir alldeles tårögd! :)

Har tillbringat dagen hittills med att plugga statistik och svara på grattis meddelanden. Underbar kombination! :) Fast helst hade jag skippat statistiken, den är förövrigt anledningen till att jag eventuellt blir gråhårig på min 25-årsdag!

Det ringde från en blomsteraffär i stan innan, jag har fått blomsterbud! Jag undrar just vem det kan vara ifrån, har faktiskt ingen aning.. Dom ville komma och lämna det när jag inte var hemma, så får väl åka förbi och hämta det på vägen till restaurangen.

Jo, anledningen till att jag tänkte tanken att blogga just nu var varken statistikplugg eller födelsedag. Jag var (som jag brukar ibland) inne och läste mitt horoskop och hittar följande:
"Du funderar lite på att ge dig av. Det kanske har med en institution att göra, eller en trosuppfattning eller ett tankemönster som du inte längre vill följa. Tänk noga över dina valmöjligheter. Vissa som lämnade skolan – Thomas Edison och Bill Gates – drog vidare och förändrade världen. Andra har inte rört på sig alls."

www.dagenshoroskop.se

Så passande! Rekommenderar horoskopet mig att sluta plugga nu??
Att jag funderar på att ge mig av pga en institution stämmer bra (HV), att det beror på ett tankemönster jag inte längre vill följa stämmer med (statistik för hälsovetenskaperna). Jag lovar, jag ska noga tänka över mina valmöjligheter (att göra eller inte göra statistiktentan). Och får jag inte min legitimation så beror till till 110 % på att jag kuggat statistiktentan!!

Grattis till mig!

Who's next?

Mitt i allt kaos för att tentaplugga statistik (jag försöker egentligen förtränga att det bara är en vecka kvar) så ska vi opponera på projektplaner, eller ja, bara opponera på en, men skriva frågor till 5 andra. Dom verkar inte tro att vi har nåt liv?

Och ja, telefonen har gått varm hela dagen. Frågor om än det ena än det andra, skolan och massa annat. När jag precis står och förbereder mig för att gå till Helena för film-mys så piper telefonen igen. Jag var så trött på telefonen och dess tutande att jag var på väg att kasta den någonstans, ser att det är ett okänt nr och blir ytterligare lite mer irriterad. Sen visar det sig vara från mamma, hon är i Turkiet med tänkt hemresa i morgon, då har hon trillat där nere och fått en fraktur och blivit tvungen att opereras där, och ligger på sjukhus! Förra veckan var det lillebror som var inlagd på sjukhus. Vem är nästa? Förhoppningsvis ingen..

Nu är jag otäckt trött...

Score!

Äntligen är det en sak mindre att göra!
Första seminariet för terminen är nu avklarat - det var inte alls så illa som jag hade föreställt mig och aningens mycket mer plugg än nödvändigt hade lagts ner (kan man se nu i efterhand). Fick dock försvara en fruktansvärt dålig C-uppsats, som till min förvåning faktiskt hade blivit godkänd. Den varianten vi hade var alltså efter opponering - vilket för mig är helt obegripligt. Den var full av fel, dubbelreferenser och samma mening i två olika varianter efter varandra.. Ja, you name it, allt fanns med. Och så kommer Stickan (vår lärare) och säger att "Ja, fast nu är ju ribban mycket högre för er eftersom socialstyrelsen kommer hit för att granska utbildningen om två år, då måste vi visa på hög kvalitet"

TACK FÖR DEN! Annars hade ju C-uppsatsen varit en räkmacka... eller iaf, lite mer en räkmacka än helvete, om man får igenom något på den nivån.

Ja, seminariet är klart iaf!

Nu återstår - opponera på en klasskompis projektplan och respondera på vår egen (nu på fredag)
och plugga till statistiktentan så är nästa fredag. Jo, men jag har nog att göra!

Puss å hej!

Men orka?

Jag pallar verkligen inte mer!!

"Vänner" som inte vill veta av mig längre...
"Vänner" som inte har något annat att prata med mig om, än sin älskling och/eller bebisar!
En kommande C-uppsats
En kommande statistiktenta
Detta eviga "att sitta ensam"

Suck... Jag vill bara fly, från allt, från min verklighet...
Vill någon byta verklighet med mig?

En obotlig singel med ett i övrigt tragiskt liv? Och just ja, inte att förglömma - den skrämmande åldern 25 närmar sig med lika skrämmande steg...

Kanske borde bryta upp från allt och börja om? Någon annanstans?

Ett mål med lördagen!

God morgon kära vänner!
Denna lördagen var jag inte uppe riktigt lika tidigt som förra veckan, dock var jag uppe redan vid 8:40 vilket inte är dåligt för att vara mig! :)

Insåg nyss att hyresbostäder äntligen tagit sitt förnuft till fånga och satt på värmen i elementen, inte en dag för tidigt då jag de senaste veckan sovit med dubbla duntäcken för att hålla värmen. Kanske borde starta den där efterlysningen av ett element igen? Som ni trogna läsare vet så får det ju vara ett mänskligt element, som är gratis - eftersom jag fortfarande är fattig student som betalar elen så funkar det ju inte att sätta in ett extra som går på el, eller hur? Nee.. menar väl det!

Japp, målet med denna dagen! Hinna klart med de där otäcka C-uppsatserna som vi ska granska inför måndag. Skicka in projektplanen kanske vore en god idé också eftersom den är färdig för granskning nu. (med en klump i magen, vi hoppas fortfarande...)

Och anledningen till att jag vill hinna klart med detta - så jag kan gå på den där underbara dejten som jag blivit utbjuden på ikväll såklart..

Seriöst - trodde ni på det? Nej, menade väl det. En sådan obotlig singel som jag? En lördagkväll när det är dans i parken? Hallåå.. Klart jag vill till parken och dansa! :D


Puss på er! Och har ni inget för er, så skriv peppande kommentarer till mig så jag klarar detta!

Trött!

Idag har vi haft statistikföreläsning hela förmiddagen.
Det roligaste där var väl dels att jag faktiskt fattade det där med nollhypotes (som stig sa att hälften svarade fel på, på tentan) och det andra var väl när Stig står där framme och säger "Hur stor är sannolikheten, att jag, när jag blir gravid får en jättebebis?" och pekar på någon kurva med massa siffror på...

Efter det, ner och hämta lillebror och sen upp till Grand och käka lite buffé - mycket gott!

Efter mycket om och men kom jag äntligen hem och nu känner jag en enorm panik över allting jag måste hinna med. Känns inte ens som att jag kan sikta på nåt roligt den här helgen!
Projektplanen med tillhörande Essä är visserligen färdiga - möjligen att vi ska revidera dom lite innan vi skickar in dom (men då måste jag prata med Helena först)..
Sen är det seminarie på måndag morgon - tills dess ska jag ha läst och analyserat två c-uppsatser för att kunna beskriva deras svagheter och styrkor samt motivera bedömning av kvalitet. (ursäkta, men vad jag ska lära mig på detta under fullständig panik och stress??)
Som att detta inte vore nog, så är det ynka två veckor kvar tills den panikartade och fruktade statistiktentan...

Jo, men att hinna träna, sköta om sitt hem, dansa och umgås med vänner i helgen vore också trevligt - vi får väl se om tid finns! suck... Jo, man kan lugnt säga att skolan är igång på allvar iaf, ingen mjukstart här inte!

Projektplan och Afro

Gårdagen var effektiv!
Satt hela dagen på UB (universitetsbiblioteket) och skrev färdigt vår projektplan och en tillhörande uppgift som handlar om vetenskapsteorier. Visst låter det krångligt? Det är det också...
Men färdig blev den tillslut, eller iaf såpass färdig att vi beslutade att skriva ut den och korrekturläsa hemma var för sig idag, den ska ju trots allt inte lämnas in förens på söndag midnatt.
Men det betyder inte att vi är lediga för det, till ett seminarium nästa måndag ska vi ha analyserat två c-uppsatser (yippie) och dessutom så hade det ju varit smidigt att hinna börja plugga på statistiktentan som vi har i slutet av september med. För ja, statistik det är inte my cup of tea om man säger så!

Vidare till nåt som verkligen är min grej. Var på gymmet igår och körde ett Afro-pass, alltså afrikansk dans i en timme. Det var fruktansvärt kul, men ack så jobbigt. Det passar mig perfekt eftersom man skulle dansa och vara så där översprallig, dock var det svårt att leva ut ordentligt i rörelserna när man inte riktigt kunde koreografin, men jag antar att det kommer med tiden. Riktigt kul var det iaf, och svetten rann om mig när jag gick ut - det är inte ofta, knappt ens efter en vanlig danskväll så är jag så svettig som jag var efter en halvtimme där. Effektivt och kul! Men eftersom jag fick en massa energi och är allmänt galen, så stannade jag kvar på och körde lite gym med Emma i 20 min efteråt med! Behöver jag säga att jag sov gott sen?

Nu är det nog dags att ta tag i skolan, jag vet knappt i vilken ände på nystanet jag ska börja.

Vuxenlivet?

Nu närmar sig vuxenlivet med otäcka jäkla jättesteg. Dryga 2 veckor kvar tills jag når mittpunkten, halvvägs till 50 liksom!

Vad har jag hunnit med i livet? -Jo, rätt jädra mycket om man börjar tänka efter.

Nu har jag förnyat gymkortet, denna gången lagt till pass också. Tänkte att det kan vara kul! Jag har, tro det eller ej, bestämt mig för att inte ta några kurser på Swing till hösten. Jag har kommit fram till att jag utvecklas mer när jag är ute och dansar. Dessutom känner jag att kurser till hösten skulle kunna ta kål på min dansglädje. Att varje vecka behöva stå och vänta varannan dans för att dansa någon minut med någon som rycker och sliter i än och bara väntar på att nästa tjej ska komma - nej, då försvinner det roliga med dansen. Som sagt, tror inte att det ger mig så mycket så ska göra ett uppehåll och testa iaf. Inte värre än att jag kommer tillbaka nästa termin! :)
Tänkte istället satsa lite mer på gymmet i veckorna, och dom har ju danspass där med, Zumba och Afro - kan vara kul med lite variation.

Så nu när jag då varit duktig och förnyat gymkortet så var det ju dags att använda det. Kl 7 igår (läs lördagsmorgon) så stiger jag hurtigt upp ur sängen för att en timme senare möta Emma på gymmet. Trots lite kvarvarande hosta så bestämde jag mig för att köra, jag tog dock lite lättare vikter och tänkte att "då tar jag det lugnt"...

Efter gympasset så fick jag grym energi! Vid kl 10 hade jag hunnit äta frukost två gånger, gymma och duscha samt var i full gång med att attackera diskberget. Sen bakade jag, lagade middag, städade och vek tvätt. Sen var kl 14 och det kändes som att det var kväll för jag hade hunnit med så mycket. Konstaterade snabbt att uttrycket "det man inte får gjort på förmiddag blir inte gjort på eftermiddagen heller" stämmer korrekt!

På kvällen bar det av till Tranås, dans till Casanovas och Wahlströms. En trevlig kväll, dock under kvällens gång började jag ana en viss stelhet i mina lår, svårigheter att sätta mig och ställa mig upp. Även en viss tendens till spänningar i magen...

Idag, när jag vaknade kunde jag knappt röra mig... Benen värker, magen värker, axlarna och bröstet värker... Jo tack, Emma kan det här med effektiv träning!

Idag blev det mysig söndagsfrukost, med thé, smörgås, dator och nyaste numret av Cosmo! Vilken superstart på dagen...

Haha, kom nyss att tänka på. Igår så hamnade jag och en dansvän i ett kul samtalsämne. Vi pratade om hur länge vi hade dansat och lite minnen sådär. Han berättade att han hade dansat i ungefär 25 år. Han berättade om första gången han skulle ut och dansa, det var Arvingarna och dom slog igenom med Eloise. I mitt stilla sinne började jag då fundera tillbaka - när Arvingarna var populära med Eloise - då satt jag och lyssnade på arvingarna och lekte med barbiedockor. Lite kontrast kanske? Men vi fick oss ett gott skratt...

Det här med kärlek

Nu kom jag hem en snabbis på lunchen, och kände för lite sällskap så jag slängde på tv:n. Då var det en repris av programmet 4 stjärnors middag (eller nåt sånt).
I detta avsnittet var dom iaf hemma hos Let's Dance Tobias Karlsson.
Tobbe berättade hur han i 10 år har levt med att försöka mörka för sig själv och sin familj och vänner att han var homosexuell. Jag blir så ledsen när jag hör sådant, det gör så ont i mig att människor ska vara så fördomsfulla att man inte kan få tycka om vem man vill. Kanske är det för att jag har så många i min närhet som är homosexuella eller bi som jag reagerar så starkt? Kanske så har jag inte fler vänner som är homo/bi än någon annan, bara att mina vänner känner att det är helt naturligt för mig så därför som dom öppet berättar om det?
Jag tycker iaf, att bara kunna älska en annan människa är en sådan lycka. Varför ska då jag bry mig om vem någon annan älskar? Jag är bara så innerligt lycklig för alla som har möjligheten att älska någon annan människa - oavsett kön.

Så älskade vänner - älska mer! Jag kommer då aldrig döma ut er för vilket kön personen ni älskar har. Så länge ni är lyckliga, är jag lycklig!

Och snälla, kan vi inte hjälpas åt att göra världen lite bättre? Så att folk slipper dölja vem dom är, och vem dom älskar? Varför ska man behöva gå och må dåligt, skämmas över sig själv och sina känslor - bara för att människor är så fruktansvärt instängda i vissa ramar?

Ibland skäms jag över mänskligheten...

En jobbig dag!

Det är rätt otroligt, hur jobbiga saker har en förmåga att klumpa ihop sig och hamna på en och samma dag? Inte sant?

Men jag antar att det är bättre att ta tjuren vid hornen rejält en dag än att småknuffas med honom varje dag.

Idag är iaf en sådan där dag som jag helst inte ville stiga upp ur sängen. Men då projektplan och inför c-uppsats grejs hägrar så var jag så illa tvungen.
Men som att det inte räckte med att vara förkyld och kräkas slemklumpar, så vaknar jag med världens grymmaste och otäckaste mensvärk - just för att inse att idag är det 2 år sedan min fina farmor gick bort. Och så ska man tänka på projektplan och annat dravel. Jo, jag tackar jag!

Älskade farmor!
Jag saknar dig och tänker på dig oftare än du kan ana. Det gjorde ont i mig att se dig lida, så när du fick somna in så vet jag att det var det bästa för dig. Men du lämnade kvar oss andra, med stor sorg. Dock infann sig en lättnad över att slippa se dig lida längre.
Du var en otrolig människa, som berörde så många människor i ditt liv.
Men jag vet att du finns kvar, och vakar över oss, för så länge minnet av dig lever kvar - så finns du! <3


Hatade projektplan:
Hela tiden nya saker, bla bla bla.. suck! Känns som man står och trampar i sankmark ungefär, sjunker bara djupare och djupare ner i träsket. Kommer vi resa oss? Klart vi kommer.. för vi är bäst!

Tack Helena, för att det är du som finns vid mina sida genom hela denna processen. Vet inte om det finns någon annan än du som hade klarat det.