Färdigbakad!

Är numera färdigbakad sjuksköterska! Idag blev jag godkänd på sista praktiken så nu är det bara att invänta poängen. Det känns helt sjukt. Jag kan nu titulera mig sjuksköterska i väntan på legitimation! För den kommer ju först om några månader... eller så.. till hösten förhoppningsvis, senast!

Rent allmänt annars, det är mycket nu! Inför examen, sista praktikdagen, lägenheter... tjofräs! Jag behöver en veckas semester...

Too much?

Tror nog att det varit lite för mycket letande på sista tiden. Inatt drömde jag att jag var i Nässjö och kollade på en lägenhet, det var kanonfin! Verkligen, ord kan inte beskriva den. Det liknade mer ett gammalt palats än en lägenhet visserligen, och det var lite svårt att veta vad som tillhörde lägenheten och inte. Men seriöst? Varför kollade jag på en lägenhet i Nässjö? Där har jag ju knappt varit.. typ mer än kört igenom eller passerat med tåget. Lite knas!

Skulle någon som läser, känna till en ledig 2:a i Växjö får ni gärna hojta till! Det börjar kännas smått kaotiskt just nu. Jag kan seriöst inte bo kvar här när jag börjar jobba, detta festandet gör mig galen. Och till råga på allt, i helgen var det någon tacksam jäkel som har spytt typ 1,5 meter från min lägenhetsdörr (bakom trappan) så det luktar rent ut sagt förbannat äckligt just nu. Intorkad spya som värmts av solens strålar ett par dagar.. jag mår illa av bara tanken, håller på att spy så fort jag öppnar dörren. Seriöst, vad är det för fel på folk???

Ett glädjande besked iaf, Emma är äntligen tillbaka i Växjö! Efter 3 månader i Uganda fick jag igår ett telefonsamtal från henne! Det kändes helt skumt att se hennes namn på telefonen, så många gånger jag varit på väg att ringa under dessa tre månaderna.

Långhelg

Halvvägs in på långhelgen, som för min del bara innebär en ledig dag (också den enda på hela veckan). Resten tillbringar jag på min praktikplats och framtida arbetsplats. Så att det skulle vara nåt speciellt denna helgen, ja det är inget jag märker av.

Släkten är och firar farbror, med massa kul lekar och äventyr. Lite bittert att inte kunna vara med, men sånt är livet. Jag börjar bli rätt van nu, och lika bra är det för jag har ju faktiskt valt ett yrke som inte innebär jobb 7-16 måndag-fredag (tack och lov). Vi hade samtal om det här med arbetstider på vägen till fröjden i onsdags. Jag säger som jag sa då, fy tusan för att jobba så regelbundet. Jag hade aldrig orkat med det - det är nog det som borde kallas obekväma arbetstider. Det finns så många fördelar med oregelbundna arbetstider också, sovmorgon mitt i veckan till exempel. Slippa gå upp i ottan 5 dagar i rad (det händer nästan aldrig att man har så många dagturer i sträck). Att kunna gå i affären en fm mitt i veckan, det är rena lyxen för då är det oftast inte så mycket folk, lugnt och härligt! Gå dit en fredageftermidag och du får knökas runt med mängder av andra människor. Ja, fördelarna kan jag rabbla upp fler.

Nackdelarna då? Jo, det är väl när det händer vissa speciella saker - som man missar pga jobb. Och ja, jag kommer aldrig vara lediga varenda jul, nyår, midsommar och så vidare, men det gör faktiskt inte mig så mycket heller. Midsommar har jag nästan glömt av hur man firar, då jag jobbat den typ 8 år i sträck nu. Åh andra sidan, så kvittar det mig - jag har ju i utbyte (tidigare år) fått vara ledig ölandsveckan.

Och det är klart, det är lite kämpigt att veta att jag inte kommer vara där hela veckan i år. Men 4 kvällar är bättre än ingenting alls, och för att se det positivt. Det är ju inga favoritband jag missar direkt!

Känner mig äckligt positiv idag! Kanske är det solen? Kanske är det någonting annat ;)

De e bara på att igen!

Som man säger på småländska!

En strålande vacker morgon som denna, inspiration från härliga människor på facebook samt nyaste numret av "Runner's world" och jag kunde inte hålla mig från att prova jogga. Jag har haft ett ca 3 veckor långt uppehåll på grund av irriterade benhinnor. Jag tänkte att jag börjar sakta, med lilla rundan. Den lilla rundan var visst bara 0,5 km kortare än den långa rundan. Benen spratt så där härligt som de bara kan göra en vacker vårdag. Så ja, sluttiden blev 3,1 km på 22 min. Helt okej tycker jag för att inte ha joggat på 3 veckor. Om det var så där värst lugnt, det vet jag inte. Körde lite intervall med, för att inte fresta allt för mycket. Så jag är nöjd!

Jag gjorde som dom säger, och sprang innan frukost, för att kicka igång förbränningen lite. I ärlighetens namn fattar jag inte hur fasen bulimiker klarar det. Att träna som tokingar, äta och sen kräkas upp det - med andra ord, träna på tom mage konstant! Jag hade blodsmak i munnen och var så hungrig att jag trodde jag skulle spy när jag kom hem. Tur att jag hade kokat äggen innan jag gav mig ut på morgon jogg! Då var det bara att värma det hemmagjorda ingefärsteet (som också ökar förbränning och matspjälkningen) så var frukosten färdig att pilla i sig! Precis vad man behöver efter morgonjoggen!

Storrensning!

I brist på annat eller i hopp om att få den där lägenheten jag hoppas på. Personen som står först i kö nu har 20 poäng mer än mig, 20 poäng är typ 16 dagar mer än mig. Rätt irriterande om den personen tackar ja! Eller ändå.. Varför tänkte jag inte till lite tidigare?

Nu hade jag iaf en ledig dag över. Och när jag storstädar så storstädar jag ordentligt, lite för ordentligt! Nu har jag röjt runt här och rivit ut en massa saker. Vad ska slängas och vad ska sparas? Man måste ju börja i någon ände. Jag har konstaterat att jag är typ världsbäst på att spara på saker. Eller världssämst på att kasta saker, men det är ungefär samma sak. Eller så går dom hand i hand. Men för att underlätta för mig själv, så kan jag ju iaf börja kasta saker nu. Innan jag får en ny lägenhet. För packa kan man ju inte direkt göra utan att ha någonstans att flytta?

Om inte annat så är det ju rätt bra att bara rensa ut massa skit ibland. Typ som när lägenheten håller på att svämma över av det. Nehe, vad sitter jag här och häckar om? Bäst att rappa på om jag ska komma någonstans.. för klar, det blir jag nog inte på länge!

Praktik!

Praktiken är i full gång, det är bara 3,5 vecka kvar till examen.
Ena stunden tänker jag, fasen vad skönt det ska bli att äntligen få börja jobba igen. Att få börja jobba som sjuksköterska! Nästa stund far tanken "hur faaaaan, ska jag klara det här?" genom huvudet och ibland känns det bara som man inte har koll på någonting alls. För att i nästa stund känna att "det här fixar jag hur lätt som helst".

Många dagar är jag tacksam för min gulliga t4 som säger hur duktig jag är. Det är en bra egoboost, när man behöver det som mest. Ibland behöver man se sig själv och sina kunskaper med någon annans ögon, alternativt jämföra med någon som inte är insatt i ämnet för att faktiskt inse hur mycket man kan. Men visst, med en utbildning på 180 hp i bagaget så borde man väl kunna nåt? Säkert är det bara nervositet och osäkerhet som gör att man känner sig totalt vilsen ibland. Eller så beror det på att det bara är i början av praktiken än så länge. Förhoppningsvis känns det bättre närmare examen! :)