En jobbig dag!

Det är rätt otroligt, hur jobbiga saker har en förmåga att klumpa ihop sig och hamna på en och samma dag? Inte sant?

Men jag antar att det är bättre att ta tjuren vid hornen rejält en dag än att småknuffas med honom varje dag.

Idag är iaf en sådan där dag som jag helst inte ville stiga upp ur sängen. Men då projektplan och inför c-uppsats grejs hägrar så var jag så illa tvungen.
Men som att det inte räckte med att vara förkyld och kräkas slemklumpar, så vaknar jag med världens grymmaste och otäckaste mensvärk - just för att inse att idag är det 2 år sedan min fina farmor gick bort. Och så ska man tänka på projektplan och annat dravel. Jo, jag tackar jag!

Älskade farmor!
Jag saknar dig och tänker på dig oftare än du kan ana. Det gjorde ont i mig att se dig lida, så när du fick somna in så vet jag att det var det bästa för dig. Men du lämnade kvar oss andra, med stor sorg. Dock infann sig en lättnad över att slippa se dig lida längre.
Du var en otrolig människa, som berörde så många människor i ditt liv.
Men jag vet att du finns kvar, och vakar över oss, för så länge minnet av dig lever kvar - så finns du! <3


Hatade projektplan:
Hela tiden nya saker, bla bla bla.. suck! Känns som man står och trampar i sankmark ungefär, sjunker bara djupare och djupare ner i träsket. Kommer vi resa oss? Klart vi kommer.. för vi är bäst!

Tack Helena, för att det är du som finns vid mina sida genom hela denna processen. Vet inte om det finns någon annan än du som hade klarat det.