Igår var sista dagen, med det underbara gänget i den fantastiska Smisk-styrelsen. Vad ska jag säga? Det finns inga ord. Helt klart blandade känslor över att inte längre vara en del av detta underbara gäng. Att inte få vara med längre är ett tecken på att skoltiden börjar ta slut. Även det är blandade känslor... STORT LYCKA TILL, önskar jag den nya styrelsen! :)
I detta nu sitter jag och förbereder mig mentalt för handledarträff nummer 4. C-uppsatsen börjar bli klar och vi väntar med spänning på vad vår handledare kommer att säga.
Fick för övrigt starta mina morgonrutiner aningens tidigare än vanligt, var hos optikern igår för att prova linser - hon tyckte jag skulle använda dom dagligen i en vecka. Pilligt värre!! Just ja, när jag satt där igår och lärde mig sätta i linserna så kläckte jag ju återigen en underbar Sandra kommentar. Optikern frågade mig hur det kändes, när jag hade fått i linsen. Varpå jag inte tänker mig för utan svarar: "Det känns som jag har något i ögat". SMART!!
Men allt det där var bara uppvärmning.
Jag låg och funderade lite i morse, jag undrar vart mitt beslutsamma jag har tagit vägen? Vad hände? Vart försvann det? Mellan vilka av alla händelser tappade jag den biten? Tron på mig själv och att jag visst kan vara den absolut bästa..
Varför är jag inte nu, som när jag var 18?
Visst, det här åren har satt sina spår - jag är klokare, mer mogen, har fler ärr som skaver och gör sig påminda. Framförallt, nu har jag rädslan. Rädslan begränsar mig, rädslan sätter stopp. Hur blir jag av med den?
Måste säga ett stort och underbart TACK till de vänner som pushar och stöttar mig. Det kommer bli bra! Jag vet det, jag har bestämt mig för det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar