För typ sisådär 8:e året i rad jobbar jag midsommar. Har i princip glömt av hur det känns att vara ledig midsommar, hur firar man? Vad gör man? ah, antagligen dricker sig stupfull och dansar på borden, sjunger allsång och äter sill.. Nej, då kan jag nog faktiskt hellre jobba, äta gott på jobbet och få en fin lön i juli! :)
Men visst, helt smärtfritt har det inte varit att jobba midsommar. Jag gjorde mitt första alldeles egna pass på midsommaraftons kväll. Helt själv skulle jag nu tänka på allt från mediciner, telefonsamtal (både ut och ingående), hur mycket alla mina 10 patienter fick i sig och hur mycket som kom ut, kontroller och en massa annat. Tur att jag hade två kanonbra vana undersköterskor till min hjälp, och självklart en annan sjuksköterska på andra sidan avdelningen att bolla med samt en bra jour! Utan bra kollegor hade det varit betydligt jobbigare. Jag överlevde iaf, patienterna överlevde (och var i samma skick som när jag påbörjade passet) och dom fick sina mediciner i tid. Så jag var nöjd!
Idag är det dags för 3:e passet själv. Det går bättre och bättre för varje dag, visst man missar lite småsaker, men det är fasen inte lätt att tänka på allt som ny. Jag antar att det kommer med tiden, och man lär så länge man lever.
Och för att inte bara prata jobb. Nu har jag ÄNTLIGEN (!!!) fått en lägenhet. En trea på Hov, första augusti lämnar jag råtthålet och campus - Det ska bli SÅÅÅÅÅ jävla skönt! Visst, nu är det relativt lugnt och tyst här uppe, men det är ju för att det är en mindre spökstad här.
Auf Wiedersehen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar