Idag är en sådan där dag, när jag känner mig som en sur, vresig och ensam pms-kärring som har allting emot sig. Jag vill egentligen bara sätta mig i ett hörn, tycka synd om mig själv och lipa. Men vad spelar det för roll? Ingen kommer ju att komma och krama och trösta mig ändå. Så jag får väl bita ihop, bära det inom mig och se glad ut. Typ så som gjort om allting annat, hela livet..
Nej, seriöst.. Nu låter jag som världens bitterfitta.. Och nu blir jag velig också, trött på allting är egentligen vad jag är.
Just nu önskar jag att
* Tjejen som ska ha råttboet efter mig ringer och säger att hon flyttar in direkt när jag flyttar ut (så jag slipper dubbelhyra)
* Något stor och stark hjälper mig att flytta, så att det bara flyter på helt felfritt och bekymmerslöst och jag slipper oroa ihjäl mig över att jag inte ska få mina grejer till nya lägenheten i tid.
* Att jag får förlängt på jobbet, alternativt ett annat roligt jobb.
* Att det är i mitten på augusti så flytten redan är klar...
* Att någon ger mig en stooooor kram
* Att det kommer en drömkarl och knackar på rutan och säger, här är jag - jag är bara din!
* och sist, att jag för en gångs skull kan få ha lite medvind.. Tycker livet har varit lite för elakt mot mig den senaste tiden..
Men som en tant sa till mig en gång, vissa får minsann allt jobbigt medan andra glider genom livet som på en räkmacka.. Det stämmer!
Så, nog på mitt klagande.. men det är väl vad man har en dagbok till? Iaf ibland.. Nu känns livet genast lite lättare...Kanske var det den där supergoda kakan som jag och Helena fikade på för en stund sen som börjat göra verkan också? Eller så var det det där sms:et som droppade in nyss...
Nu ska jag ner i källaren, rota fram min gamla stationära dator och flytta över allt från den.. undra vad som gömmer sig på den hårddisken?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar