Hallå där bloggen!
Just nu känns allting sådär bara rullande.. Något har hänt med min rygg nu också, de senaste två dagarna har jag knappt kunnat ta mig upp ur sängen, tårarna bara rinner så fort jag ska vända mig. MEN envis som jag är så har jag ju tagit mig upp, varit på jobbet och försökt att leva så normalt som möjligt ändå.
Förövrigt så fördriver jag dagarna med jobb och andra övriga moment, allt för att få tiden att gå så snabbt som möjligt så att jag kan snart kan träffa mitt hjärta igen. Förstår inte hur saknaden kan vara så jobbig. Trodde nog aldrig att det skulle kunna vara så här psykiskt påfrestande att ha sin kära 20 mil bort, endast träffas på helger.. pendla, packa ner, packa upp... Stressen av att veta att timmarna räknas ner tills vi skiljs åt igen. Stressen att veta att det är typ en evighet till nästa gång. Usch!
MEN, imorgon är det fredag.. och den kommer ju att gå snabbt. Personalfest på kvällen. Sen ska jag sova igen och sen är det lördag, då kommer mitt hjärta hit och vi ska julbaka och mysa! Äntligen!!
Förstår din känsla, bodde bara 5 mil från Håkan och grät en del kvällar över att inte hinna till honom varje dag, bara hans röst i telefon gjorde att ja pep ;). Så flytta till Falköping ;) fint på landet ! Kram
SvaraRaderaJa, många tårar har redan rullat ner för mina kinder. Hemskt är det! Ja, visst är det underbart med landet, måste bara hitta nåt bra också! ;) Kram
Radera