Klumpen i magen skriker "lämna mig inte" medan en tår sakta faller ner för min kind. Åh, vad jag hatar söndagar. Eller rättare sagt söndagskvällar... eller ännu mer rättare sagt, när Martin åker hem! Mitt hjärta krackelerar i typ tusen bitar. Det gör så ont!
Tur att det finns en liten strimma ljus, långt där inne som viskar "det är snart över".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar