Det börjar kännas nu, det har helt klart kännts värre förut, så än ger jag inte upp. Men tanken började komma krypandes, hur mycket klarar jag av egentligen? Jag insåg att jag klarar nog faktiskt lite till, jag måste göra det. Jag vägrar att ge upp! Jag ger inte upp, det är inte jag. Jag är envis, jag kämpar och jag kämpar, för jag vet hur mycket jag får tillbaka efteråt, det är värt det.
Nu så tänker ni inte logiskt längre, nu börjar ni spinna loss på massa tankar. Det är ju självklart träningen jag pratar om. Dansade under lör/sön 14 timmar sammalagt för den som missat det, igår var jag megatrött men gav mig iväg och danstränade ytterliggare två timmar. Det börjar kännas i mina ben nu, MEN, ikväll är första träningstillfället med Anna och våran PT, fick ett kryptiskt men spännande sms om vart jag skulle befinna mig ikväll. Tyvärr, så misstänker jag att löpning finns med i bilden, men mina ben ska väl klara det också kanske? Sen lär jag väl inte kunna stå upp imorgon, men imorgon är en annan dag :)
Nu ska ja packa ner min dator, alla böcker, artiklar och annat skräp och bege mig till skolan. Idag ska det skrivas B-uppsats med Helena.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar