Hur trög får man vara?

Alltså, ibland blir jag lite förundrad över mig själv.
Trodde jag var smart, men ibland så kan man börja undra.
Får skylla på all massagen, det måste vara "felet"

När jag och Madde knatade hemmåt igår, så kom vi på något sätt in på hur det är att bo på första våningen, med ljud och sådana saker. Och precis, när vi är jämsides med två killar som vi försöker smyga om lite försiktigt sådär, så är vi mitt inne i denna diskussionen och jag helt allvarligt säger något i stil med att "Ja, det är jobbigt när man vaknar av snögubbar utanför fönstret" och precis som jag sa det så fattade jag ju hur dumt det lät, började asgarva och Madde undrade om hon kanske borde låsa in mig någonstans. Hörde inte helt säkert, men tror killarna fick sig ett gott skratt dom med!

Vad jag menade, var ju självklart sådana där gubbar som skottar snö. Inte vandrande snögubbar med pinnar som armar och morot som näsa - jag lovar, några sådana väckte inte mig den morgonen. Undra förresten hur det skulle gått till? Knacka moroten mot rutan? Neej, det skulle ju bara bli en massa morotsmos av det hela... och det kan man väl inte vakna av?

Drömmarna inatt gav mig inga kloka svar. Ena stunden var jag höggravid (jag är INTE gravid) och gick halvnaken till BB, hann innanför dörrarna sen födde jag en son. Senare var jag ute på landet, gick och tittade på välpolerade bilar som stod och gläste, sen hittade jag kalvar - och matade dom med nappflaska. Ja, det var väl nattens två drömmar i korta drag.

Nu blir det till att skriva äckligt tråkig och omotiverande hemtenta, om undervisning (och motivation också kanske)! Wish me luck.