Besökare


Besökare Online:
Besökare idag:
Besökare denna veckan:
Besökare denna månaden:
Totalt antal besökare:


Allt sedan 11/6 2010

fredag 4 mars 2011

Jag är berörd!

Jag kom just på att jag har ju inte berättat vad som hände mig häromdagen.. Jag satt på Centralstationen i Växjö och väntade på bussen som skulle ta mig till praktiken.
När jag satt där och bläddrade i en tidning för att få tiden att gå, kom en man fram till mig. Han hälsade lite försynt och höll upp en tidning, samtidigt som han frågade om jag ville köpa en tidning för att hjälpa en hemlös. Jag såg att den kostade 40 kr, vilket är en helt obetydlig summa - även för en student. Jag hade dessvärre inga kontanter på mig och jag skämdes som ett djur när jag snällt fick säga, att det hade jag mer än gärna gjort, men jag har tyvärr inga kontanter på mig. 5 minuter senare sitter jag på en lyxig dubbeldäckare på väg till praktiken.

Ni må kalla mig löjlig eller vad som helst, men när jag satt där på bussen och tänkte på situationen så började jag nästan gråta! Åh, vad jag hade velat köpa den där tidningen och hjälpa den stackars mannen. Visst, man kan inte hjälpa alla - och det vet jag. Men för er som inte vet, så är hemlösa något som länge har berört mig. I gymnasiet skrev jag ett arbete om hemlösa samt att jag och Tessa gjorde vårat projektarbete om gatubarn - både i Sverige och i världen. Så ja, jag är medveten om att det finns hemlösa i Sverige, och jag tycker att det är katastrof - vi framställer oss som ett välfärdsland inför resten av världen men kan inte ta hand om all våran befolkning, det är skandal! Dessutom, så brukar jag när jag är i Göteborg eller Stockholm och får chansen, ALLTID köpa en tidning till förmån för de hemlösa. Men som sagt, att se det på "hemmaplan" det berörde mig mer än jag trodde att det kunde göra.

Och vi studenter klagar över att vi har ont om pengar och är fattiga, men vi har tak över huvudet, mat på bordet och kan unna oss kläder, nöjen och massa annat. Visst har vi begränsat budget och får lägga mycket pengar på kurslitteratur osv. men vi har trots allt det jäkligt bra ändå!

Vi behöver inte sova i en trappuppgång eller under en bro, sälja tidningar, panta flaskor och så vidare för att överleva..

Jag fick avsluta denna dagen med att vara med och rädda ett liv, då vi hade ett hjärtstopp på praktiken denna kväll. Och många fler får jag chans att hjälpa under mitt liv - det känns bra att kunna hjälpa någon iaf!

Men ja, den här mannen berörde mig så ändå..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar