Här sitter jag och ler, har haft ett stort fett löjligt underbart leende på läpparna sen dryga 12 timmar tillbaka. Men det började inte där..
I lördags bar det av ner till Ekebo, i Skåne - där var det dans till Sannex och John Lindberg Trio. De där pojkarna i JLT dom visste hur man spelade snabba låtar vill jag lova, herrejädrans vilket tempo det var. Sannex - ja vad tror ni? Lika bra som alltid och glada att se oss :) Dom är för härliga!
Måste ju berätta, sådär efter att JLT hade spelat och alla raggarna hade gått av dansgolvet, så valde jag och Therese att ta en bugg (det var lite överskott på tjejer). Ungefär i jämnhöjd med scenen (mitt framför Andreas ungefär) så satte jag ner foten precis mitt på en tändare - och det vill jag lova er var halt!! Benet gick snabbt åt ett helt annat håll och jag var 5 cm från att slå näsan i backen när jag återfick balansen och kom upp igen - Therese stod dubbelvikt av skratt för jag hade ju i princip bara försvunnit framför näsan på henne. Jag jagade tändaren och la den bestämt på scenkanten. Den var ju faktiskt livsfarlig där den låg.. Nog om det!
Killarna i Skåne, ja vad ska man säga? Jag har många av mina favoriter där nere och efter lördagen kunde jag säga "Skånes pojkar är de bästa som finns" - för vilken kväll jag hade :))
Så kom min söndag och efter knappa 5,5 timmes sömn masade jag mig upp ur sängen och gjorde mig redo för Max barndop i Nottebäcks Kyrka, det var jättefint! Och vilken god smörgåstårta vi fick också :) Tyvärr hann jag inte stanna hela fikat, utan fick gå efter 2 timmar.
Då stod nämligen nästa gäng utanför och väntade på mig. Vi åkte uppåt landet. Närmare bestämt till Ljungsbro. Och tro mig, den här kvällen slog ALLA rekord!! Den var fullkomligt underbar, vilken stjärnkväll! Jag fick äran att dansa med massa av dessa underbara killar som man i princip bara trånat efter och inte vågat bjuda upp eller inte fått tag i av någon anledning - eftertraktade pojkar med andra ord - dom dansade med mig, och vissa blev till och med saliga - av en dans med lilla mig. Tro mig! Jag flög till 7:e himlen och lite till då :) Dessa danser, ja jag kan fortsätta i all evighet med massa fina ord, men inget kan beskriva känslan som jag fick.
Men bland det bästa av allt - min Linköpingskille, som är i från Norrköping var där! Åååh.. Vi har inte setts sen Öland, men han kom ihåg mig och verkade lika glad att se mig som jag var att se honom. Det blev iaf 2 danser, sen försvann han och ja, han går inte att finna någonstans heller - så jag lever på hoppet och blir glatt överraskad när han dyker upp :) Min mystiska Linköpingskille....
Nu väntar flytt till Ljungby igen - men vad gör det? Allt jag gör är ju att le.. Lite farligt kanske, folk kan ju tro att jag är kär..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar