Första helgen på sommarlovet

Första helgen på sommarlovet:

Fredagen:
Fest på stan med ett gäng härliga brudar från klassen. Vi befann oss på Terassen och tro det eller ej, jag hade faktiskt kul. Brukar ju alltid ha tråkigt där, måste varit sällskapet som gjorde det :) Tack tjejer!

Lördag:
Dans till härliga Casanovas i Borgen, Lenhovda. Dock var det samtidigt Bautafesten och därmed lite fylla, men inte alls så mycket som jag hade förväntat mig. Haha, det värsta fyllot på dansgolvet sprang in i mig med en nyligen inhandlat halvliter öl, som vederbörande häller rakt över mitt ena bröst. Jag rusar in på toaletten för att torka bort det värsta, ingen vill ju dansa med någon som stinker öl! Inne på toaletten sitter en medelålders, berusad kvinna och pinkar med toalettdörren öppen. När jag står och torkar med papper hör jag kvinnan ropa till mig lite smått förskräckt "Men lilla hjärtat - ammar du?" Varpå jag svarar - Nej, det var nåt fyllo som hällde en öl över mig! Kvinnan ropar tillbaka "Ja, vi fyllon har inte alltid kontroll"... Nej, det var så sant så!

Söndag:
Skrev klart hemtentan, och sen var det dags för grillning med härligaste dansgänget i stan! Vi for sedan söderut mot Mörrum och dans till Blender. Det var en fruktansvärt svettig kväll, men så underbart rolig! På hemvägen stannade vi till i Tingsryd för att ta årets första dopp, när vi stod på parkeringen och bytte om från svettiga danskläder till bikini så kände jag hur jag plötsligt höll på att tappa balansen, jag ropar till Sara "Nu trillar jag snart" Och det gjorde jag, föll som en fura rätt ner i asfalten och skrapade upp knäet och fick ett fint härligt köttsår i handen. Så där fixade jag både skrapsår och årets första dopp på mindre än 10 min, då måste det väl vara sommar? Right?

Idag har varit första riktigt lediga dagen, så jag har legat ute i solen en sväng - dock blåste det en del så blev ett par timmar i några omgångar. Tror inte det har gett nåt resultat, är ju lite svår så!
Började läsa en ny pocketbok "Mitt nya jag" av Sophie Kinsella. Den handlar om en kvinna vid namn Lexi som vaknar upp en dag, och har inget minne av sitt liv de senaste 3 åren. Riktigt bra, och ja - tänk om man kunde vakna upp en dag och inse att man har allt man kan önska här i livet.

Bortsett från att jag varit ledig, hunnit läsa nåt annat än kurslitteratur och solat lite - så skulle jag mer än gärna byta bort mitt liv denna dagen! Just nu är jag depp, nåt fruktansvärt. Men det är väl inte värt att säga? Egentligen, om sanningen ska fram - skulle någon bry sig? Eller bara sucka och tänka "åh vad hon klagar" ... Det är frågan, jag tror jag låter den förbli obesvarad!