Ledarskap!

Idag har vi haft friluftsdag, som någon så vackert uttryckte det.

Vi har gått en massiv runda, på hela 13 km alternativt 1,3 mil. Det var -14 grader när vi började vår vandring. Minerna var varierande och växlade mellan trötta, griniga, sura och uttråkade med lite skratt och några glada miner. Hur som helst så lärde sig nog alla något utav dagen, och det var ju ändå syftet med det hela.

Med mig som ledare, skulle gruppen efter en angiven runda - lösa 11 uppgifter. Dessa var fördelade i 11 olika kuvert och vi var tvungna att ta oss till angiven plats innan vi fick öppna nästa kuvert.
Allting övervakades av en i gruppen som utsetts till observatör, denne granskade allting som hände i gruppen - hur vi samarbetade, vilka konflikter som uppstod och hur dessa löstes.
Uppgifterna var otroligt luddiga, och svåra att förstå meningen med. Som att detta inte vore nog, så hade jag fått i uppgift att anta en låt-gå-ledarroll. Denna ledartypen stämmer inte direkt överens med min personlighet. En låt-gå-ledare fattar i princip inga beslut, låter gruppen bestämma allt själv och är inte alltid närvarande. Den svarar endast på frågor, och detta nästan lite motvilligt.
Jag är ganska mycket tvärtom egentligen, jag brukar ta initiativ till att saker och ting ska bli gjort, strukturera upp arbeten och så vidare. Det märktes ganska fort hur irritationen steg, speciellt när jag inte tog några beslut och stod och väntade på att någon annan skulle bestämma, när jag stod en bit bort och spelade wordfeud på mobilen eller kollade facebook. När jag lämnade över pappret till den som hade en penna - och sa - lös detta - istället för att själv ta pennan och skriva så började folk muttra, men varför skriver inte du?? Flera gånger fick jag kommentaren "men du är ledare, bestäm du" - varpå jag fick svara "Jag vet inte" "Bestäm ni" och gruppen blev mer och mer frustrerade. Tillslut så tog någon annan ett beslut, men vid varje uppgift var det samma sak - gruppen väntade på att jag skulle fatta ett beslut. Kan tänka mig att det måste varit lite knepigt för gruppen att ha sett mig på det här sättet, det var ju inte jag, samtidigt som vissa anade att det var nåt lurt på gång. Någon sa efteråt "jag trodde bara du var trött" medan någon hade tänkt "Men vad är det här för ledarskapsövning, vi har ju ingen ledare".. Kul att höra allas tankar efteråt iaf!
Och till min grupp - hoppas ni förlåter mig för mitt eviga velande den här förmiddagen, det var inte jag ;)

För att tala om nåt helt annat - gästkort är fixat och bokat, hör och häpna - det blir utgång för mig och mina flickor! :)