Höstrusk!

God förmiddag!

Sedan en tid tillbaka tampas jag med en envis förkylning. För tillfället är det mest näsan som är täppt, och halsen känns lite mör på morgonen. Dock är det tillräckligt för att jag inte ska våga mig på att träna, jag vet ju att kroppen behöver återhämtning när en virusinfektion har invaderat den. Men seriöst så tycker jag att den borde gå över nu, helst igår. Jag drömmer om att ge mig ut i motionsspåret, springa en runda. Det har varit alldeles för lite motion och för mycket gott den senaste tiden och jag fasar för att hamna där jag en gång varit. Allt detta slit och jobb som det tog mig att gå ner 15 kg, det vill jag inte behöva göra om. Varje liten cm som jag växer i midjan gör att paniken börjar växa inom mig. När jag tittar i spegeln idag, ser jag fortfarande hon som stod där för 3 år sedan. Jag vet att det inte är så. Men jag måste hela tiden bära med mig den minnesbilden, för att inte hamna där igen. Helst hade jag velat se mig själv, kanske ytterligare något kilo lättare. Jag är ganska nöjd nu, väldigt nöjd om man jämför med tidigare. Så egentligen är det väl inte kilona som är det viktiga (så länge dom inte går på +hållet) utan det jag saknar och längtar efter är träningen! Ett par splitter nya löparskor står  i princip oanvända i hallen, för så fort jag är på väg att snöra på mig dom kommer den envisa förkylningen och gör sig påmind. Jag HATAR dig!

Får väl ge mig ut på en långpromenad med kameran istället, hösten är en vacker årstid och det finns så fantastisk många fina naturbilder som bara ligger där och väntar! :)