Vill egentligen inte blotta mig på detta sättet, det passar inte mig.
Jag är en stark, glad, lättsam person.
Jag är så mycket mer, jag är värd så mycket bättre!
Men det måste ut.....
Jag hatar hur du påverkar mig, även fast jag inte tänker på dig. Även fast du inte finns i mitt liv (för jag vill inte ha dig där, punkt!).
Jag är 100 % säker på vad jag känner för dig, jag känner ingenting, jag känner likgiltighet.
Men jag hatar hur du har påverkat mig, och jag antar att du fortfarande gör det, utan att jag vet om det. Jag hatar det!! Varför, varför?
Hur kan man förstöra en annan människas liv på detta sätt? Hur? Jag förstår inte.. Eller är det jag som förstör för mig själv? Är det ett sätt för mig att försvara mig? Jag orkar faktiskt inte med mer, och jag förstår ärligt talat inte vad felet är.. Hur kan det vara så svårt?
Varför är någonting som borde vara så enkelt, så fruktansvärt svårt?
Jag som är envis, stark och självständig. Borde inte jag klara detta? Jag klarar allting, utom detta.. (bortsett från ormfobin såklart)
Hur? Varför? Jag bara undrar....
Bäddar ner mig nu, för att se om drömmarnas värld kan ge mig några svar?
Men Sandra vad är det som händer? Vem är det du avskyr på detta sett? Kram Martina
SvaraRaderaMartina, väljer att inte nämna några namn här - man vet aldrig vem som läser. Men kan ta det någon annanstans, mer privat. Kram :)
SvaraRadera