Besökare


Besökare Online:
Besökare idag:
Besökare denna veckan:
Besökare denna månaden:
Totalt antal besökare:


Allt sedan 11/6 2010

onsdag 26 september 2012

Livsviktigt!

Jag begär inte att alla ska tycka som jag, att alla ska tänka som jag. Men jag tänker säga vad JAG tycker, och vad jag tänker. Detta är trots allt min blogg.

En sådan liten grej, kan betyda så otroligt mycket för så ofantligt många. Det handlar om att berätta för andra, vad DU tycker och tänker, vad DIN vilja är. För en dag, tyvärr fortare än vi många gånger anar så kan det vara för sent. När det är för sent, då är det dina nära och kära, som står där med beslutet, som borde varit ditt beslut. Som DU borde ha berättat för dom, eller skrivit ner någonstans. Det handlar om att göra sin vilja känd angående organdonation. Personligen är det imorgon 8 år sedan jag startade datorn, klickade mig in på donationsregistrets hemsida (www.livsviktigt.se) och gjorde min vilja känd. För mig var det en självklarhet att mina nära skulle slippa fatta ett sådant beslut ifall jag gick bort.

På livsviktigt.se finns en historia, om 29-åriga Marcus som råkar ut för en olycka och hamnar i respirator. Hoppet är över, hans liv går inte att rädda. Men hans död, och hans organdonation skapar liv åt 6 personer som annars inte överlevt. En tonårspojke, en liten flicka...

För mig var det aldrig ett svårt beslut. Vad har jag för nytta av mina organ om jag ändå är död? För min del så vore det otroligt att kunna hjälpa någon annan till ett längre och bättre liv, istället för att jag ska ta med mig användbara organ i graven. För om vi vänder på det? Om jag nu skulle råka ut för någonting, där det enda som kunde rädda mig var ett nytt organ, om jag hade en begränsat tid kvar att leva. Då skulle jag ju vilja att någon tänkte som jag, att någon var så godhjärtat och storartad att dom gav något så fint som sina organ för att rädda mitt liv, när deras egna inte gick att rädda.

Detta må tänkas vara en svår fråga att diskutera, jobbigt och tung och ingen vill väl tänka tanken på döden när man är ung? Eller har massor av år kvar att leva. Och nej, jag planerar inte heller att dö just nu. Men face the facts, i dagens samhälle så är det allt för många unga som råkar ut för olyckor eller sjukdomar som gör att de hamnar i organdonationsdjungeln. Antingen behöver dom ett, eller så har dom lämnat sina anhöriga med beslutet om huruvida organen ska doneras eller ej.

Jag begär inte att du ska donera dina organ, men det minsta du kan göra är väl att åtminstone ta ställning. I Sverige är vi ca 9 500 000 människor som lever, varav endast ca 1 500 000 människor har tagit ställning till organdonation. Rätt kasst tycker jag, det är ju inte ens svårt! Klicka på hjärtat nedanför och gör din röst hörd NU!!! 





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar