I tisdags efter jag varit på utbildning hela eftermiddagen (om vården av äldre, i framtiden..typ) så åkte jag upp till min fina pojke. Där var jag till idag på morgonen. Två kvällar/nätter ihop, fantastiskt. Medan han jobbade igår roade jag mig med att plugga nutrition och hålla Maja (katten) sällskap. Ah, jag donade och svor lite över bilen också..
På kvällen tog vi en cykeltur. Du milde vad jag saknar landet. Vi svepte fram över en smal väg, med vida åkrar så långt ögat nådde. En bit bort, låg Hornborgarsjön och solen gick sakta ner över denna vackra vy. Ja, behöver jag säga att det fanns ingenstans jag hellre ville vara just då. Jag som alltid brukar cykla som en idiot, cyklade så sakta för allt jag ville just då var att bara suga in alla intryck, njuta av tystnaden och den härliga luften. Tystnaden, ja vi var alldeles ensamma. Knäpptyst, om man bortsåg från naturens ljud och några tranor som flög förbi.
På vägen hem idag, kom jag på mig själv med att nästan köra av vägen då jag körde förbi en åker med massa söta kalvar. Dom var ju så söta så jag var tvungen att kolla på dom istället.. Ja, säg det. Är man landettös så är man visst. Har nog bott i stan för länge. Det här med höghus, cementbyggnader, blåljus och grannar som ser in i lägenheten så fort dom tittar ut genom sitt fönster, folk överallt.. Ja, det är inte min grej, inte innerst inne. Jag bara låtsas gilla det, för att jag måste och för att det är väl så det ska vara?
Idag när jag åkte, var det inte alls jobbigt att skiljas från min fina. Varför inte? Jo, för att om två jobbarpass och en natt, dvs imorgon kväll, så kommer han hit och vi får hela helgen ihop! DET gillar jag! Som pricken över i:et, så kommer min lillebror med sambo, hela vägen från Oslo :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar