Skratt eller gråt?

Idag är en ambivalent dag.

090906 - för 3 år sedan, fick farmor Vera somna in. Det var väntat, men det gjorde inte sorgen mindre. Jag kommer aldrig glömma alla fina minnen vi delar. Jag kommer heller aldrig glömma sista gången vi sågs, eller de sista orden som sades. Ångesten och skuldkänslorna när jag lämnade rummet. Begravningen. Hemskt! Men nu ska jag försöka tänka på det fina istället. Alla somrarna i Askersund, minigolf och glass på borgmästarholmen. Promenaderna utmed kajen. Besöken i stadsparken. Alla skratt och andra saker vi delat. Det är sånt jag borde minnas. Och det gör jag.

Men idag är också dagen, då jag haft min fina kille 1 hel månad. Här tänker jag framåt och hoppas på många fler. Visst har vi också en lång historia bakom oss, men den tar vi en annan gång. Förresten, är jag säker på att de allra flesta redan känner till den. Det har väl aldrig varit någon hemlighet vilken dragningskraft som funnits mellan oss.

Så idag är dagen, då jag minns det som varit men njuter av framtiden!